Jag vill ha sommarlov – NU! Tack så mycket

Våra barn mår bra av rutiner. Alla dagar skall helst rätt lika ut. Och de gillar skolan. Eller gillar och gillar, men de har kompisar där, de står ut med lektionerna och det går rätt hyfsat för dem.

Sommarloven kan vara rätt kaotiska i början, när alla rutiner plötsligt försvinner. Eller inte alla rutiner, de får fortfarande sin medicin på morgonen och kvällen, och maten serveras ungefär samma tider. Men de vet inte riktigt vad de skall göra av all denna lediga tid.

Ändå vill jag att det skall bli sommarlov. Helst igår. För jag orkar inte längre gå i tre klasser samtidigt. Jag är så trött på att få upp barnen på morgonen, få dem iväg till skolan (motvilja hos dem hör till rutinerna) och se till att de har allt de behöver med sig. Ännu mer trött är jag på läxorna som de kommer hem med. Jag är tvungen att sitta med två barn och se till att de blir gjorda. Dottern har dessutom reducerad mängd läxor, men redan den ena läxan kan ta länge att få henne att börja med. Sonen gör sina läxor sporadiskt med en påminnelse, men nu är han inne i en period då han vägrar.

Och allra tröttast är jag på proven. Äldsta kämpar med flera ämnen, och att läsa till prov kräver vår medverkan. Vi skall motivera, hittar på nya sätt att lära sig, förhöra många gånger, puffa på henne så hon verkligen läser etc. Ändå blir det ibland omtagningsprov och då går vi igenom alla steg om på nytt. Hennes usla arbetsminne gör det svårt att ta in informationen.

Jag är skoltrött, ge mig sommarlov.

Bild

Lathund för pedagoger…

Annorlundalandet har glädjen att publicera Cilla Lundströms Lathund för pedagoger…som har hoppiga, ofokuserade, pratiga, tysta, utåtagerande eller inåtvända elever (nedan).
 
1. Inta (eller pröva) positionen: Du ansvarar för att undervisa eleven som den är. Detta oavsett orsaker till att eleven är som den är. Den som tar ansvar kan också påverka, medan den som pekar på ansvar hos någon annan inte kommer att kunna påverka positivt alls….
 
2. Ta bort fysiska hinder till inlärning, börja med de billigaste. Ex: Sätt på stols- och bänktussar så att det inte skrapar eller smäller i bänkarna. Sätt de ofokuserade och de som inte verkar lyssna längst fram i klassrummet, nära dig. Häng halvtransparenta tyger för fönstren för att kunna skärma solljus och för att skärma bort utomhusrörelser. Ha bara ett ställe på väggen bakom eleverna för upphängda alster, i övrigt ha väggar rena. Lös de elevers fokuseringsproblem som startar klockan 10.15 med att ge dem den fullkornsmacka de inte fick i sig under frukosten.
 
3. Lär känna de elever du har svårast för att undervisa. Utforska deras intressen och vari deras starkaste självkänsla ligger, bygg dialogen med dem från detta.
 
4. Lägg traditionell och gammeldags beteendefostran åt sidan. Räkna dina negativa tillsägelser under en dag och minska dem med 95 procent. Ersätt under en period med bekräftelse, avledning samt konstruktiv handledning om vad eleven kan göra istället. Betrakta vad som händer med elevens tillit och lyssnande på dig.
 
5. Ge eleven minst en signal om dagen som visar att/när du tycker om den, och minst en om dagen att du har tillit till elevens lärande. Bekräfta i övrigt eleven så ofta du kan. Betrakta vad som händer med kontakten och elevens vilja till inlärning.
 
6. Tänk lektionen i kortare enheter, med tydliga ”kapitelavgränsningar”. Visa denna disposition för alla, med blicken riktad mot de med kortast fokuseringsförmåga längst fram. Bestäm få ”kapitel” som de ofokuserade ska klara i början. Prisa dem när de fullgjort och låt dem jobba fritt i bänken. När de misslyckas meddelar du att du utformar nästa uppdrag bättre, eftersom du vet att de är bra på att lära sig.
 
7. Tänk i bild. Instruktioner till små barn ritas upp med streckgubbar och entydiga symboler på tavlan medan du pratar. Till större barn skriver du text på tavlan.
 
8. Inta elevernas bästa som ditt perspektiv – inte skolbudgetens eller något annat. Acceptera inte att det går dåligt för en elev eller att en elev vantrivs. Meddela rektorn skriftligt vad som krävs för att det ska funka för dina elever att nå målen och för att kunna ha en god social roll med goda vänner i skolan.
Cilla Lundström, september 2013
 
Många lärare har ännu inte upptäckt vilken glädjekälla det kan vara att ha en autist/aspergare eller ADHD-are i klassen, skriver Cilla också.
 
Vi instämmer i allt och hoppas att Cillas kloka ord ska vara en hjälp på vägen. Tack Cilla!
 
 

Inkluderingens utanförskap

Min son är inkluderad i vanlig klass. I hans fall innebär det att han går i en klass på en vanlig grundskola. Han har en egen resursperson under samtliga sina timmar där.

Inkludering. Det låter så fint. Vara en i gruppen. Vara en bland alla andra. Alla får vara med. Man talar om att skolan ska vara en skola för alla. En skola anpassad för alla barn oavsett behov.

Min son kan sällan vara med på de aktiviteter som genomförs i helklass. Stora grupper och information som ges i grupp är inget som fungerar för honom. Han har ett eget rum där han vistas med sin resurs. Han har ett eget schema som till ganska liten del följer klassens schema. Är han inkluderad?

Min son vet inte vad hans klasskamrater heter. Han kan kanske tre eller fyra namn av tjugofem. För han kan inte hålla reda på alla ansikten. Kan inte lära sig så många namn. Känner han sig som en i gruppen?

Min son kan inte äta i matsalen med sin klass. Det är för stort. För rörigt. För mycket ljud. Han äter i ett eget rum med sin resurs. Är han en bland alla andra?

Min son kan inte gå en hel skoldag. Han slutar tidigare. För han orkar inte med. Skolan tar så mycket energi och ork att det inte går. Fritids är inte att tänka på. Är det en skola för alla?

Min son är inkluderad heter det. Men det är en inkludering som enbart existerar på pappret.

Alla barn kan inte gå i vanlig klass hur mycket anpassningar som än görs. Inte när det är själva konceptet med skolgång i vanlig klass som är fel. Lyckas man då mot förmodan anpassa så mycket som behövs så är barnet inte ens en del av klassen längre. Barnet är inte inkluderat bara för att det befinner sig i samma lokaler som de andra barnen. I samma byggnad. Står på samma klasslista.

Verklig inkludering för min son skulle vara en resursskola eller en specialklass där all personal har den kunskap som krävs och där allt från lokaler till bemötande är anpassat. Där skulle han kunna vara en i gruppen. Vara en bland alla andra. Det skulle vara en skola för alla. För alla barn som har liknande behov som min son har.

Fem före hemmasittare som nioåring

Jag har velat förhindra det. Jag har varit rädd för att min smarta, intelligenta, kloka tjej kommer att slå bakut, och vägra gå till skolan. För har man as, då måste man ha bra och giltiga skäl för att gå till skolan. Det räcker inte med att alla måste gå. Det svarar inte på frågan varför.

Hon vill också veta varför man skall ha modersmål, religion eller matematik.

Läxorna har för oss varit en riktig pina. Hon får dem inte gjorda om jag inte sitter bredvid, trots att hon kan göra uppgifterna. Men jag sitter bredvid, hjälper henne att få fram boken, kollar läxhäftet med henne, fixar fram en penna man kan skriva med. Jag kan se hennes dagsform dels på hur hon håller pennan, dels hur många skrik som utstötts redan då innan vi satt igång med läxan.

Varje gång hon skall upp och iväg på morgonen,  får det göras med stor precision för att det skall klaffa. Hon skall ha just exakt rätt tid på sig för att inte bli stressed, men orkar ändå inte upp om hon är trött. Varje morgon när jag har lyckats få iväg alla barnen gör jag nästan volter på gräsmattan och jublar.

Vi är nu några veckor in i höstterminen efter en avslappnande sommar. Och nu har vi redan haft många ogjorda läxor, en timmes försening och varje morgon stora sjöslag.

Hon har en underbar lärare som skall få handledning av Asperger- och ADHD-kunniga lärare. Vi föräldrar skall få handledning för att minska på konflikterna hemma. Men ändå balanserar vi på stupens kant.

Vi har alltså stödet, och en tjej som har lätt för att lära sig saker och är duktig i skolan. Ändå är hon inte långt ifrån att bli hemmasittare. Jag hoppas verkligen handledningen kan vända på detta.