Semester

Det är semester! Det är verkligen skönt men ack så tärande det är att alltid ha barn som är vakna!!

Trots både melatonin och theralen så somnar yngsta sonen (7 år och autism/adhd, mm) vid 23 och yngsta dottern (autism och adhd, mm) ska efter det se på ”sin” film. Först då kan jag och mannen ägna oss åt våra två äldre barn på 15/16 år (varav äldsta dottern har AS).

Samtidigt ska det styras upp vid datorn där yngsta dottern sitter och vi får avbryta ”vårt” stup i kvarten! När hennes film är slut är det tandborstning och toabesök och sedan hopp i säng. Samtidigt ska äldsta dottern ”styras upp” med direktiv inför sänggående.

Väl i säng så ska yngsta dottern, som varannan natt sover med mig, och varannan med mannen, i vår dubbelsäng, kolla på minecraftklipp på youtube, två stycken. Sen kan hon hon somna!

Vanligtvis så somnar hon runt 00-00:30, men nu under under sommaren är hon ca 01:30.

Yngsta sonen strular också vid sänggående och han kliver upp för dagen omkring 03 och kräver aktiv tillsyn.

Jag har varit sjukskriven för utmattningssyndrom med inslag av depression sen mars och har i sommar fått ett jobberbjudande som jag inte har kunnat tacka nej till…

Om två veckor ska jag ha möte med min nya chef och jag ser fram emot emot hösten med skräckblandad förtjusning.

I takt med att tiden går så blir jag medveten om att det inte blir lättare med åren. Mina barn kommer alltid att vara speciella! Väldigt speciella! Väldigt underbara!! Men samtidigt väldigt krävande.

Hur ska man orka i ett framtidsperspektiv? På något sätt, så måste man hitta en balans i tillvaron! Jag är inte där ännu, men med denna insikt så är jag en bit på väg!

Njut när nu kan –
Kämpa när ni måste!

20130723-230751.jpg

20130723-231024.jpg

20130723-231318.jpg

Annonser

Sommarlov

Så var den stora dagen här! Lillasyster fyllde 9 år! Hon önskade sig gröna pringleschips, och en tjuga, sen pengar till ett Wii!

Hon fick detta! Alla i släkten gav pengar till henne, tack och lov! Att köpa något som inte står på listan fungerar inte!!

Vi har haft ett Wii! Lillasyster (9 år, med Autism/adhd) och lillebror (Autism/adhd) höll på att slå ihjäl varandra och det dröjde inte länge förrän deras Wii var sönder! Hur mycket som helst tål det inte…

Men!!!!! Det var ju 1,5 år sen!!! Superlängesen! Nu skulle det ju funka superbra, säkert…

Saker som gör att barnen kan sysselsätta sig själva en stund står dessutom högt upp på listan! I familjen finns även storasyster på 16 år med asperger syndrom och storebror på snart 15 år! Läxor, disk, tvätt och allt ni vet som också ska skötas….

Så ett Wii vore ju super!!! Lillasyster fick sina pengar och hon och jag åkte in till stan för att köpa hennes Wii! Allt gick i 110 knyck och väl hemma började spelet!!

Efter ca 2 minuter så tänkte jag att jag är tacksam för att vi bor i villa! Storasyster sa: Ja detta var ju ett bra köp!!!!

Så…. Nu har vi ett Wii igen!

Imorgon är deg skolavslutning! Lillebror utbrast förtjust att han SKA vara på scenen i imorgon! Förra året så sprang han nämligen upp där fast han inte skulle vara där! Men i år är det hans tur! Han ska vara där!!

Önskar er alla en bra sommar!
Njut när du kan!
Kämpa när du måste!

20130613-235811.jpg

20130613-235847.jpg

Plötsligt blir det väldigt uppenbart! Jag har har alltid sagt att det blir lättare ju äldre barnen blir…

Det är inte så… Det blir annorlunda, men inte lättare! Både lillebrors (7 år) och lillasysters (9 år) assistenter ska sluta, och nya ska/har tillsatts. De går på en väldigt bra skola, där jag aldrig behövt kämpa för att de båda ska få det stöd som de behöver (Autism/adhd). Det är fantastiskt skönt och jag vet att jag är lyckligt lottad!

Nu ska både lillebrors och lillasysters assistent sluta och plötsligt blir det så uppenbart. Mina barn, mitt allt, det värdefullaste som jag har, är enbart någon annans arbete. Så kommer det förbli…. Det är en jobbig känsla!