Rockar ni verkligen sockorna?

Förra helgen svämmades hela Facebook och Instagram över med olikfärgade strumpor åt alla håll och kanter. Arbetsplatser, idrottslag, nyhetsredaktioner, överallt visade folk upp sina fötter och demonstrerade att OLIKA ÄR OKEJ! Ett fantastiskt initiativ av en blott 10-årig tjej vars storasyster har Downs Syndrom. Det var ett underbart initiativ, verkligen. Jag var också en av alla dem som visade upp sina fötter och dessutom tvingade mina barn att gå till skolan med olika strumpor och förklara för de klasskompisar som inte visste varför. Det kändes fint, bra och som en självklarhet liksom. För olika är bra. Det tycker väl såklart jag, jag som har två barn med funktionsnedsättning och som vet att det kan vara både fantastiskt och knäppt att hela tiden vara den som är annorlunda.

Men tycker andra verkligen att det är bra?

Är det säkert?

Rockar ni verkligen sockorna?

Att alla är lika mycket värda tycker ni är lika självklart som att solen är gul. Det är så lätt för er att ta på er udda strumpor, att skriva på en namnlista i förbifarten på nätet, att uppröras över en tidningsartikel, att dela ett inlägg där någon berättar att hen blivit diskriminerad eller orättvist bemött. Ja visst, det är så lätt, och nu ska jag säga att jag absolut inte är otacksam för ”det lilla”. Jag högaktar den goda tanken, absolut.

Men när vissa barn inte blir bjudna på barnkalas för att ”han slåss”. När ni andra föräldrar viskar till varandra om den där ungen i affären som är så bortskämd, och när ni rynkar på näsan och skakar på huvudet åt mamman i lekparken som enligt er curlar sin dotter. När ni inte för allt i världen kan förstå varför just den där pojken ska gå före i kön till berg-och dalbanan (man får väl lära sig att vänta som alla andra!), när ni häpnas över den allt för stora flickan som fortfarande åker vagn, när ni blir sura för att er sons klasskompis slapp matteläxan den här gången också. När ni tycker att man inte ska få pengar från staten för att ta hand om sitt barn, för det gör ju alla. När ni jättegärna och absolut tycker att det ska öppnas ett korttidsboende, bara inte på er gata, för barnen som bor där kanske ju är farliga för era barn när de leker ute. När ni blir förfärade över den pojke som knuffar sig förbi alla andra och kastar sig ner för vattenrutschkanan före er dotter. När ni ser och dömer, dag ut och dag in, utan att förstå. När ni bara tror på det som syns på utsidan.

Rockar ni verkligen sockorna då?

Annonser

5 thoughts on “Rockar ni verkligen sockorna?

  1. Tack för ett jätteviktigt och bra inlägg. Minns själv hur föräldrarna plötsligt skulle hem med sina barn när jag kom ut med min yngsta dotter. Inga rockiga sockor i vardagslivet där precis.

  2. Det är bra skrivet. Men man kan ju även dra den om hur många som säger upp vänskap med folk för att de röstar på ”fel” parti. Anser man då att alla är lika värda, att olika är okej? Det känns inte så.. Jag är en av dem som inte rockade mina strumpor.. Eller på ett sätt gjorde jag det för att jag hade svarta strumpor på mig till skillnad från de flesta andra. Det var en väldigt fin sak att göra av en 10årig flicka! Hon får hur mycket cred som helst för detta! Men det jag vill komma till är att jag också tänkte steget längre. Det finns folk man ser ner på, där man inte känner att det är så bra att vara olika alla gånger, det finns folk man anser inte riktigt är av samma värde. När det kommer till att vara ”normal” eller ”onormal” så vill jag veta en bra definition på en ”normal människa” för jag är inte en av dem. Hur kul kan det vara? Alla har vi våra rätt och fel och det är en definitionsfråga från människa till människa, då vi alla är olika.
    MVH Eddie.

  3. Ping: Rockar ni verkligen sockorna? Del 2. | Annorlundalandet

  4. Jag rockar sockarna och sätter upp affischer på mitt jobb (förskola). Men, egentligen gör det mig ganska ledsen…. För som du säger, jag har så många exempel på hur mitt barn med autism och adhd inte alls fått något ”rockigt” bemötande, och på hur barn jag mött genom jobbet inte heller fått det. Lätt att säga, ta på sig sockarna och fota det, men svårt att leva efter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s