Ska vi även förbjuda åldringar på allmänna platser?

Varje gång det diskuteras barn som syns i samhället i till exempel bloggar eller debattartiklar, blir jag mörkrädd när jag läser kommentarerna. Då kryper de allra mest inskränkta fram och hävdar att barn skall inte synas eller höras. Man skall inte ta dem med på restaurang, flygplan, bussen, butiken eller någonstans där det finns andra människor. Tar man dem med mot förmodan skall barnen vara tysta, aldrig få ett utbrott eller bete sig störande.

Som förälder till flera barn med specialbehov blir jag bestört över denna allmänna inställning som verkar råda. Ett hårt klimat, där bara de bästa får existera. Eller bästa och bästa, bara de som beter sig som massan får ta plats.

Featured image

Vad är nästa steg? Att förbjuda även åldringar på allmänna platser? För om ni inte har märkt det, så beter de sig inte heller alltid enligt reglerna. De respekterar inte köer, de skall alltid gå före i kön med den äldres rätt. De tycker oftast inte om att använda kort, utan skall envisas med att betala med mynt. Inte tar de heller fram mynten i tid, utan framme vid kassan skall de först ta fram sin portmonnä och börja försöka luska ut myntens valörer.

De använder sig av hjälpmedel som käpp eller rollator. De går otroligt sakta, och de som har bråttom stoppas upp av dessa farthinder. De flockas i bankerna, butikerna och bussarna om dagarna. De behöver mer instruktioner än gemene man, så att betjäna dessa seniorer tar betydligt längre än den jäktade medelålders personen.

Och har man någongång bevittnat ett utbrott i bingohallen kan vi konstatera att de hörs långt och länge och kan ha en vokabulär av svordomar som kan få vem som helst att häpna.

Ingen kommenterar dock dessa personers framfart, i alla fall än. Men barnen är tillåtet villebråd. De kan man kritisera hur mycket som helst, och framför allt deras föräldrar och deras uppfostran.

Jag kan här och nu intyga, att har jag ett alternativ, så tar jag inte barnen med om det inte är totalt nödvändigt. Jag minns ännu med fasa de åren jag var vårdledig med tre små barn under skolåldern. Min man var flera veckor i sträck borta pga sitt arbete, så jag var tvungen att handla mat. Dessa stunder var de värsta. Jag förberedde barnen, jag berättade vad vi skulle göra där, jag förmanade och förklarade. När vi väl kom dit var mina råd som bortblåsta. De försökte ta sig ur vagnen eller bilvagnen. Kom de ur så sprang de åt olika håll. Våra barn låg inte och skrek framför godishyllan, men de var högt och lågt. Jag svettades floder och försökte kasta så mycket livsmedel i vagnen som jag kunde medan jag försökte hålla vår lilla flock intakt. De blickarna och kommentarerna jag fick bränner ännu som en stingrocka i mitt hjärtas skrymslen.

Samma sak när vi skulle till läkaren.  Man hade inte alltid möjlighet att ta till barnvakt, så jag fick snällt ta med alla tre till farbror doktorn. Med slutresultatet att två barn demolerade undersökningsrummet medan den tredje undersöktes. Jag försökte svara på läkarens frågor, lugna barnet som skulle undersökas och hindra de andra barnen från att röra de faschinerande grejerna på mottagningen. Jag svettades floder och skämdes litegrann.

Jag hoppas innerligt att människorna som hätskt kommenterar barnens rätt att vara i samhället inte menar våra barn eller andra barn med funktionshinder. Fast de vanliga barnen som inte alltid håller måttet, de har också rätt att synas. De kan vara väl uppfostrade, men ändå högljutt kommentera hur äcklig restaurangmaten är eller gråta, då de inte får varan i butiken. Vi är alla olika, och kan bli besvärliga av olika anledningar. Ingen har alltid en bra dag.

Vi måste gå tillbaka till den attityden som fanns tidigare i små samhällen. Där fanns byfånen, den strikta damen med sina åsikter, de hårt arbetande människorna, livskonstnären. Alla fick finnas, alla fick plats. Alla hade sin del av livsutrymmet.

Det är det samhället jag vill låta mina barn växa upp i.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s