Spring ifatt bilen så får du glass (Konsekvens & belöning del 2)

Jag tycker det finns oerhört mycket missförstånd kring TBA (eller som det ofta omnämns IBT) som bygger på dels rena fördomar och dels att det praktiseras på ett felaktigt sätt. Jag ska förstås också skriva att jag inte hävdar att jag kan TBA men har under de år vi arbetade med detta fått insikt i hur man kan göra det bra och dåligt. Jag är säker på att ni, kära läsare, kan bidra med massa exempel också.

Vad ska man använda det till?
Min uppfattning är att TBA främst är för färdighetsträning. Som jag skrivit tidigare har TBA hjälpt Sonen att få ett begripligt uttal så att han kan kommunicera med andra. Metoden är förstås inte att kräva perfekt uttal och tjata tills det är rätt, utan att förstärka hans försök att göra rätt så att han uppfattar att det går åt rätt håll. Det är egentligen inte konstigare än att jag hejar på Lillebror när han nu håller på att lära sig spelar fotboll. Just nu hejar jag på att han överhuvudtaget har kontroll på bollen några steg och den inte far iväg. När han behärskar det kommer jag förstås öka kraven och heja på när han lär sig nästa steg. I Lillebrors fall räcker hejarrop för det mesta, för Sonen behövdes lite konkretare grejer för att komma vidare tex småbitar av bulle eller att bli kittlad och hissad i luften. Same same…

Det hela handlar om att skapa lust till lärande, att förstärka den inre motorn. Gör man det på fel sätt, på fel nivå eller med fel förstärkare kan det få ödesdigra konsekvenser. Med kärlek, eftertanke och förmåga att se individen kan man nå långt!

När man borde låta bli
Jag tycker TBA är rätt värdelöst för att träna interaktion mellan hyfsat jämbördiga eftersom hela idén med att interagera är att de två som samspelar förstärker varandra genom att bekräfta varandras beteenden. Det är rätt knepigt att hiva in en bit bulle i det liksom… Däremot kan det säkert funka för mer grundläggande kommunikation, för att uppmuntra att alls erkänna andras närvaro. Jag tror inte heller man kan träna sånt som värderingar med detta utan det måste man finna andra vägar för.

Likaså fattar jag inte hur man tänker om man försöker göra det i grupp eftersom det skapar sk ”kamratfostran” där den svagaste länken blir synliggjord och utsatt av dem som är snabbare eller ha lättare för uppgiften. Jag vill minnas att det är rätt länge sen man avskaffade kollektiva straff t.ex i militären, men detta får ju samma effekt. Den som inte klarar tempot riskerar negativa handlingar från de andra. Det skrämmer mig oerhört när jag hör om att även bra specialskolor för barn med autism haft episoder av detta…

För vem är TBA lämpligt?
Jag anser att för färdighetsträning kan det tillämpas på de flesta (men det finns förstås undantag) och att det handlar om att anpassa hur man förstärker och med vad. Likaså gäller det sett känna individen och förstå var svårigheten ligger så man tränar rätt sak. Den stora skillnaden är att med NT-barn kallar vi det inte för något speciellt…

Jag vet att en invändning är att dagsformen varierar så. Självklart, och det kommer den fortsätta att göra. Men om vi antar att det tex är svårt att klä sig vissa dagar så hindrar det inte att personen behöver öva sig att klä sig själv de dagar när det inte är svårt. Att låta bli innebär att göra funktionsnedsättningen större än den behöver vara. Men som sagt, fingertoppskänsla anbefalles!

TBA är för lågbegåvade?
Jag tycker det finns en grav missuppfattning inom autismspektrumvärlden att ju högre IQ, desto högre funktion. Jag kan ärligt säja att i vissa avseenden som yngre hade Sonen högre funktion än många normal- och högbegåvade barn med autism och lik förbaskat förutsätter alla att hans begåvningsnedsättning gjorde honom svårare. Detta gäller alla, såväl föräldrar som personal. När vi sökte skola till Sonen hände det att de fnös när vi frågade om de hade TBA eftersom de inte arbetade med sånt Extra märkligt blev det eftersom TBA var det enda som ”Autismcenter för små barn” erbjuder som terapi…

Det gör mig också rejält upprörd att höra om att det skulle vara ett övergrepp att använda TBA (eller egentligen vilken metod som helst) på barn, fast kanske med undantag för dem med begåvningshandikapp! Ett övergrepp är ett övergrepp, är ett övergrepp…. Känslomässigt och människovärdesmässigt finns ingen skillnad mellan personer med hög och låg begåvningsnivå.

Människovärde
Avslutar med ett citat av Magnus Anden, ordförande i JAG:
… våra svåra minnen smärtar lika mycket som för andra som farit illa! En upprättelse från samhället borde även gälla oss också…
Läs gärna mer här om syn på personer med begåvningsnedsättning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s