”Gör som jag säjer, annars….!!!” (Konsekvens & belöning del 1)

20130310-063419.jpg

Bilden av Lotta Sjöberg (”Family living”) sitter på vårt kylskåp och påminner om alla de gånger en följer reptilhjärnan och säjer och gör de där sakerna som en lovat sig själv att inte göra… Den gör gott, inte minst för att påminna om att man är mänsklig och alla gör fel ibland. Ingen är ju hjälpt av om en ovanpå allt annat ägnar sig åt mer än en lagom dos självanklagelse när det går åt pepparn. För det gör det ibland.

Konsekvenspedagogik
Jag kunde inte motstå att googla:
Konsekvenspedagogiken har skapats av den danske pedagogen Jens Bay, som en del av socialpedagogiken. Den tillämpas sedan många år på bland annat ”Träningsskolan* för unga” utanför Köpenhamn.

Konsekvenspedagogiken är helhetspräglad, sammanhängande och bygger på en öppen och dynamisk uppfattning om människans utvecklingsmöjligheter med särskilt sikte på uppfostrandets sociala sida. Pedagogiken bygger på en filosofi, en människosyn som är inspirerad av humanism och existentialism. Begrepp som frihet, ansvar, handling och konsekvens är grundläggande inslag i konsekvenspedagogikens teori.
Det centrala elementet i det filosofiskt – teoretiska utgångsläget är att, människan är den hon visar sig vara i sina handlingar” En handling är alltid sann och kan inte göras osann! Handlingens konsekvens är också sann och den enskilde individen måste alltid bära konsekvensen. Individen skall tränas till självinsikt och förmåga att se alternativ och konsekvenser i varje valsituation i sitt liv.
 (källa Wikipedia).
Det fanns en hel del intressant läsning t.ex. här.

En människas handlingar avgör vem hon är. Det är förstås en revolution att se människan så istället för att hon har en förutbestämd natur. ”En gång snattare, alltid tjuv”. Tron på att människor är det de gör är ju i grunden god. En fallgrop är förstås att personen måste vara kompetent att förstå konsekvenser av sina handlingar. En annan sak är att konsekvens ska vara just konsekvens och inte straff. ”Om du inte ta på dig kläder får du inte gå med ut” är en konsekvens (förutsatt att personen kan klä sig…) nedan ”om du inte tar på dig kläderna får du inget lördagsgodis” är ett (ologiskt) straff.

Ingen vettig människa skulle ju säja till en person med helkroppsförlamning att hen måste klä sig annars får hen inget godis, svårigheten som vuxna kring våra barn är att vi måste begripa av de i vissa fall är väldigt kompetenta och andra inte klarar något. Och att det varierar från dag till dag för precis samma handling.

”Hen vill om hen kan”
Bo Hejlskov, Ross Greene mfl skriver mycket om etik och förhållningssätt. Att ”barn vill om de kan”, inte tvärtom. Det är en viktig tanke, att se att det inte handlar om bristande vilja de dagar när kläderna inte kommer på trots påminnelser. Att jag som vuxen har ett ansvar för att avgöra när Sonen har möjlighet att förstå konsekvensen av sitt handlande och inte. Och att jag ska inte ska försätta honom i olämpliga situationer.

För Sonen funkar det i allmänhet att säja ”nu ska jag åka, vill du följa med så gå och ta på skorna” men ibland blir det tokigt ändå. Vid ett tillfälle var han upptagen med en aktivitet när jag sa att jag skulle åka. Eftersom han slets mellan att göra klart och att följa med blev det krock och ett utbrott som följd där han höll i mig med ena handen så han hade kontroll över att jag inte åkte utan honom medan han panikartat gjorde klart den första uppgiften med den andra…
Enligt ren konsekvens skulle jag förstås åkt direkt när jag sa det men det hade bara varit elakt eftersom han inte förmådde göra det jag bad honom om innan han var klar. ”Han vill när han kan”. Klockrent!

Jag har egentligen ingen erfarenhet av belöningssystem eftersom det aldrig varit aktuellt. Däremot har vi arbetat enligt TBA men det är ju _inte_ samma sak som belöningar utan bygger på att förstärka beteenden med omedelbara lustkänslor. Detta kan missbrukas hur mycket som helst men om man gör det med kärlek, respekt för individen och insikten i att ”hen vill om hen kan” kan man uppnå mycket.

Likaså tänker jag att man inte får förväxla ovan med total kravlöshet. Det är en stor otjänst om man väljer att se funktionshindrade som offer i alla lägen oavsett begåvningsnivå. Jag upplever tyvärr att det finns en större insikt om att normalbegåvade ska uppnå sina potentialer medan de med begåvningsnedsättningar anses som ‘förlorade’.

I grunden måste ju allt vara en fråga om att känna barnet och dess förmågor och begränsningar och ställa rimliga krav utifrån det. Att varje person ska kunna få uppnå sin potential oavsett vägen dit.

*) träningsskola avser inte särskolans träningsskola utan, som jag uppfattar det, en skola för personer med mer sociala svårigheter tex uppväxt i normfri familj.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s