Livet som på (trafikverkets) räls

Som på räls brukade mamma säga när jag var liten och saker liksom bara klaffade. Livet går som på räls. Det gör mitt liv också. Men det är nog trafikverket som underhåller min räls, för jag verkar spåra ur hela tiden. Att sedan komma upp på rälsen är lättare sagt än gjort. Ofta blir man bara bollad mellan olika instanser och personer som säger att någon annan ska hjälpa. Och i slutandan står jag där, ensam, häver mig upp på rälsen, och tuffar på, lite långsammare än förut, lite tröttare än förut, men oförtrutet mot mitt mål. Detta trots att jag inte har en aning om vad målet egentligen är. Jag bara vet att det inte är ett alternativ att stanna nere. För det är kostnaderna allt för höga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s