Telefonen ringer…

Mamma, jag är sjuk.
Jag mår illa!
Har ont i magen och huvudet…
Vill hem…

Det är du som ringer…
Du gråter och ber. Kom och hämta mig jag orkar inte mer.

Tecknen är många på att du inte mår bra i den skola du tvingas vara i en så stor del av din dag.
Ingen struktur, du förväntas hålla reda på tid och plats själv. Inte lätt när man brister i tidsuppfattningsförmåga och fokusering.
Ljudnivån i skolan är bortom rimlighet. Med öron som hör allt och svårt att hålla koncentrationen blir det allt som oftast ohållbart för dig. Att du dessutom blir retad är oftast droppen som får din bägare att rinna över. Då vill du hem. Hem till tryggheten, det kända och lugna.

Väl hemma kommer tankarna om att du inte duger. Att du inte kan, är fel, är som du säger; dum i huvudet. Något vi alla som känner dig kan intyga att du inte är…snarare tvärtom. Du tänker på ett annat sätt och ser på världen med andra ögon. Av dig lär jag mig massor varje dag. Hur kan du vara fel?

Det gör ont i ett mammahjärta när ens barn så uppenbart mår dåligt i en miljö som faktiskt har en skyldighet att se till att du får den hjälp och det stöd du behöver för att orka och må bra. Ändå måste du dit, dag efter dag. Det är min uppgift att ta dig dit och det gör jag men med viss smärta och oro.
Varför ska det vara så svårt för dem att förstå att du behöver ha direkt hjälp i din skolvardag? Någon som stöttar, lotsar, puffar på och som finns där när du behöver.

Jag kämpar på, påtalar, skriver brev, tjatar, har möten. Det är mitt barn jag kämpar för och det finns inga gränser för den striden. Även om jag ibland tappar orken och ingen verkar lyssna så reser jag mig upp igen och kämpar vidare.

Tro inte för ett ögonblick att jag tänker ge upp. Det vore att ge upp dig och det finns inte. ❤️

Tyvärr är inte detta något ovanligt inom skolan. Våra barn med npf faller ofta mellan stolarna. Skolledarna vet att resurserna behövs och att lärarna behöver ha mer fortbildning inom området. Men då hävdas det att ekonomi och pengar inte finns. Argument som inte håller då skollagen är tydlig. Men vad hjälper det?
Ingenting!
De gör ändå som de vill…känns det som 😞

Annonser

3 thoughts on “Telefonen ringer…

  1. Jag har själv AS och att läsa Er blogg hjälper mig att förstå min egen mamma och hur mycket hon har kämpat under min uppväxt för att få min vardag att gå ihop. När jag gick i skolan (i en liten stad) fanns inte ordet problem på kartan om man inte var kraftigt utagerande och hamnade i s k obs-klass. Det var inte jag, jag var tyst och ”snäll” och duktig. Att jag grät varje dag, hade huvudvärk och ont i magen nästan jämnt, skadade mig själv och hade upprepade depressioner räckte inte för att skolan skulle ge mig något extra stöd. Detta var tidigt 80-tal och jag hann fylla 30 år innan jag fick både min AS-diagnos och ett par till. Mycket är fortfarande illa i bemötandet av barn med både npf och andra svårigheter men förhoppningsvis finns det mer stöd och hjälp att få nu. Jag hoppas i alla fall det! Och som sagt, genom Era berättelser förstår jag hur min mamma har haft det. Tufft, med andra ord!

    • Men jag hoppas även Kajsa att du läser det vi skriver om vår stora kärlek till våra barn. Den ovillkorslösa kärleken som även din mamma haft till dig. Och fast det är tufft ibland, så är det faktiskt helt otroligt underbart också. Dessa barn tillför så många nya färgnyanser och dimensioner, som vi inte vill leva utan.

  2. Jadå, jag läser det också men min mammas kärlek till både mig och mina syskon har jag aldrig tvivlat på. Den är liksom så självklar så det är som att jag inte riktigt reflekterar över att ni skriver om den. Det ”nya” för mig var just ögonöppnaren för hur hon kan ha haft det under min uppväxt. Ni beskriver det så bra och det ger mig mycket att läsa det ni skriver. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s