Ny studie visar: Aspergare saknar inte empati, snarare tvärtom

Idag publicerar vi en lånad text. Läs och sprid!

Artikel med översättning. Här har vi riktigt intressanta argument för låg-affektivt bemötande.

http://seventhvoice.wordpress.com/2013/11/16/new-study-finds-that-individuals-with-aspergers-syndrome-dont-lack-empathy-in-fact-if-anything-they-empathize-too-much/

NY STUDIE HÄVDAR ATT PERSONER MED ASPERGERS SYNDROM INTE SAKNAR EMPATI – SNARAST HAR DE FÖR MYCKET.

av Maia Szalavitz (övers. Fredrik Larsson, MfA)

”En banbrytande studie visar på att människor med autismspektrumstörningar såsom Aspergers syndrom, inte saknar empati – snarare upplever de andras känslor för intensivt för att kunna hantera dem.”

”Personer med Aspergers Syndrom, en högfungerande form av autism, beskrivs ofta stereotypiskt som kyliga enstöringar eller robotartade nördar. Men om det som ser ut som kylighet gentemot omvärlden är en reaktion på att bli överväldigad av känslor – ett övermått av känslor, inte brist på dem?”

Tanken finner gehör hos många personer som har autismspektrumstörningar och deras familjer. Den ligger också väl i linje med ”intense world-teorin”, ett nytt sätt att tänka om autismens natur.

Som postulerats av Henry och Kamila Markram vid Swiss Federal Institute of Technology (École Polytechnique Fédérale de Lausanne [EPFL]), föreslår teorin att det grundläggande problemet vid autismspektrumstörningar inte är en social funktionsnedsättning, utan snarare en överkänslighet för upplevelser som inbegriper en överväldigande skräckreaktion.

”Jag kan gå in i ett rum och känna vad alla känner,” säger Kamila Makram. ”Problemet är att allt går in snabbare än jag kan processa det. Där finns de som säger att autistiska personer inte känner tillräckligt. Vi säger motsatsen: De känner för mycket.”

Nästan alla personer med autismspektrumstörning (ASD/AST) berättar om olika typer av överkänslighet och intensiv rädsla. Makrams hävdar att de sociala svårigheterna hos dessa kommer av försöken att handskas med en värld där någon har skruvat upp volymen på alla intryck och känslor till över 10.

Om känslan av att sitta i spjälsängen och höra dina föräldrars röst är som att lyssna på Metal Machine Music med Lou Reed på syra skulle du förmodligen också föredra att krypa ihop i ett hörn och gunga.

Men detta slags tillbakadragande och självlugnande beteenden – repetitiva rörelser, eko-upprepning av ord och handlingar, svårighet att ta ögonkontalt – stör naturligtvis den sociala utvecklingen. Utan detta slags upplevelse genomgår andra ungar normalt socialt samspel, medan barnen inom spektrat aldrig lär sig förstå de subtila signalerna.

Phil Schwarz, vice ordförande för Asperger’s Association of New England lägger till: ”Jag tror att de flesta med ASD har emotionell empati och bryr sig mycket djupt om andras väl.”

Varför ser i så fall så många empatibrist som ett definierande karaktärsdrag vid ASD?

Problemet börjar med empatins egen komplexitet. En aspekt är helt enkelt förmågan att se världen ur någon annans perspektiv, en annan är mer känslomässig – förmågan att föreställa sig vad någon annan känner och som resultat bry sig om deras smärta.

Autistiska barn tenderar att utveckla den första delen av empatin – den som kallas ”theory of mind” – senare än andra barn. Detta fastslogs genom ett klassiskt experiment. Barn ombads att titta på två dockor, Sally och Anne. Sally tar en kula och placerar den i en korg och lämnar sedan scenen. Medan hon är borta tar Anne kulan ur korgen och stoppar den i en ask. Sedan frågar man barnen: Var kommer Sally att först leta efter kulan när hon kommer tillbaka?

De flesta fyraåringar vet att Sally inte såg Anne flytta på kulan, så de svarar rätt. Vid tio eller elva års ålder svarar barn med utvecklingsstörning och verbal IQ motsvarande en treårings också rätt. Men 80% av autistiska barn vid tio eller elva års ålder gissar att Sally kommer att leta i asken, eftersom de vet var kulan är och inte inser att andra människor inte vet lika mycket som de själva.

Om du inte förstår att andra ser och upplever andra saker än du själv, kan du naturligtvis komma att bete dig mindre hänynsfullt mot dem.

Det tar autistiska barn betydligt längre än icke autistiska, att inse att andra människor har andra erfarenheter och perspektiv – och det varierar betydligt när de genomgår denna utveckling. Men detta innebär inte att personer med autismspektrumstörning, väl de blivit medvetna om andras erfarenheter, inte bryr sig eller inte vill ha relationer med dem.

Schwarz säger att alla autistiska vuxna över 18 han känner, har bättre känsla för andras upplevelse än Sally/Anne-testet visar på.

När det gäller att förstå andras djupare tanke- och känslovärld, är de flesta dåliga på det om den skiljer sig för mycket från vår egen. Schwarz fortsätter: ”Men den icke-autistiska majoriteten har en gräddfil genom att om de utgår ifrån att den andres inre värld fungerar som deras egna, så har de mycket större chans att pricka rätt.”

Om ett barn med exempelvis Asperger pratar oupphörligt om sina stora intressen, försöker han inte så mycket dominera samtalet medvetet, utan klarar helt enkelt inte att väga in att hans intressen inte självklart delas av samtalets övriga deltagare.

Vad gäller den del av empati vi kallar ”medkänsla”, förs en livlig diskussion som verkar stödja Makrams teori på en internetsida för personer med ASD, WrongPlanet.net, sedan en mamma frågade om hennes empatiska men socialt omogna dotter möjligen kunde ha Asperger.

”Snarast kämpar jag med att jag har för stark empati,” skriver en person. ”Om någon annan är upprörd blir jag upprörd. Det fanns gånger i skolan när andra uppförde sig illa och om läraren skällde på dem, kände jag det som om de skällde på mig.”

En annan skrev: ”Jag är helt borta när det handlar om att fatta antydningar, men jag är mycket empatisk. Jag kan gå in i ett rum och känna vad alla känner och jag tror faktiskt att det är rätt vanligt vid AS/autism. Problemet är att allt tas in snabbare än jag hinner processa det.”

Studier har visat att när människor överväldigas av empatiska känslor, tenderar de att dra sig tillbaka. När någon annans smärta påverkar dig på djupet, kan det vara svårt att gå fram till henne istället för att vända sig bort.

För människor med autismspektrumstörning kan dessa empatiska känslor bli så starka att de drar sig undan på ett sätt som förefaller kallt eller likgiltigt.

”De här barnen är egentligen inte okänsliga. De vill interagera – det är bara svårt för dem,” säger Makram. ”Det är rätt sorgligt, eftersom de har kapaciteten för det. Deras upplever bara världen alltför intensivt, så de behöver dra sig undan.”

Article written by Maia Szalavitz

Källor:

http://www.thestar.com/life/health_wellness/diseases_cures/2009/05/14/aspergers

http://seventhvoice.wordpress.com/2013/11/15/the-gifts-of-being-an-asper-girl-why-obsessions-arent-necessarily-a-bad-thing/

http://seventhvoice.wordpress.com/2013/11/14/myths-lies-and-suspicious-minds-debunking-the-popular-misconceptions-that-surround-the-lives-of-adults-with-aspergers-syndrome/

10 Terrific Autistic Traits (seventhvoice.wordpress.com)
Social symptoms in autistic children may be caused by hyper-connected neurons (eurekalert.org)
Related articles

“The Extreme Male Brain?” Questioning The Gendering of Autism. (seventhvoice.wordpress.com)

Annonser

9 thoughts on “Ny studie visar: Aspergare saknar inte empati, snarare tvärtom

  1. Det här stämmer ju in på min dotter som har as/add……har undrat just över detta för jag vet att hon har känslor men har svårt att visa dem….. Jättebra läsning!!!!!

  2. Det ter sig som att denna/dessa forskare kunde tjäna på att läsa in sig på forskningsområdena särbegåvning (giftedness på engelska) och HSP (Highly Sensitive Person) – vilket inte är diagnoser utan snarare personlighetstyper. Det har visat sig ske en stor mängd med feldiagnoser, där särbegåvade/HSP’s fått olika diagnoser så som; Asperger, ADHD/ADD, autism, Tourettes syndrom, borderline samt bipolär diagnos (m.fl.). Två (av flera) generella skillnad på en individ med Asperger och en individ som antingen är särbegåvad eller är en HSP – är att HSP’s och särbegåvade tenderar att vara högempatiska, med en något tillspetsad humor (de kan ofta se en eller annan form av humor i många olika situationer). Vilket är några av de två främsta sakerna som tenderar att vara en stor bristvara hos de individer med Asperger. Individer med Asperger tenderar också att ha ett mer linjärt tänk (t.ex. ”convergent thinking”) – där HSP-individer och särbegåvade mer tenderar att ha ett mer ”divergent thinking”, ett mer holistiskt tänk och om man så vill ett mer nyskapande tänk (d.v.s. hög kreativitet).

  3. Det förklarar varför jag så lätt gråter till tex TV reklamer för olika hjälpinsatser till katastrofområden osv. Jag tål knappt att se dom, jag trodde att det var för att jag är ”högfungerande”.

  4. Letade främst efter information om intensiva känslor när man har diagnos för asperger. Vilket det stod ganska mycket om här. Så tack för den. Känner igen mig mycket i vad som beskrivs som intensiva/starka känslor. Har känt så hela livet men har ännu inte riktigt lärt mig tygla hur jag mildrar ner känslorna till en lagomt anpassad nivå som inte skadar mig eller omgivningen. Oftast är jag helt innesluten trots år av försök att inte vara det utan att veta varför egentligen. Jag fick min diagnos ganska sent i livet.

  5. Ping: Autism och empati | Skadliga tankar

  6. Stämmer bra. Men visst är det tråkigt att allt man ser hos autister tolkas som en brist. Att forskningen värderar som ”för mycket” empati istället för neutralt språkbruk exempelvis ”mer empati än genomsnittet”.
    Förresten angående högkänslighet så tror jag att merparten av AST personer tillhör den gruppen. Jag till hör själv båda grupperna somt alla AST personer jag känner till. Jag har ett holistiskt tänkande och kan samtidigt intressera mig djupt för engagerande ämnen s.k. specialintressen.

  7. Sant. Men det är tråkigt att det även här blandar in värderingar av det som observeras, och att normavvikande värderas som lägre. Exempelvis det negativa ”för hög empati” i artikeln ovan istället för neutralt ”högre grad av empati än genomsnittet”. Detta görs alltså även när det gäller något som brukar ses som positivt.

  8. Jag tänker nog att empati är mer än att känna och mer än förmågan att uppleva känslor. Det innefattar för mig någon form av empatisk respons vad det gäller andras känslor, ett lämpligt agerande/handlande i situationen. Låt säga att din medmänniska gråter, så menar jag att empati inte enbart handlar om att jag kan beröras i mitt eget inre eller ha inlevelseförmåga i en annan persons tillstånd utan att jag även säger eller gör något som ger uttryck för en empati. Om jag går rakt förbi eller springer och gömmer mig när andra lider/gråter är för mig inget uttryck för empati. Även om du kan ha blivit påverkad av en annan persons känsloläge, berörts på något vis, så är du mer upptagen av dina egna känslor och ev av att fly från dem än att vara till hjälp för en annan människa, kanske pga att känslorna är för överväldigande för dig själv. Går det att prata om egentlig empati utan handling, utan att du gör något för din medmänniska, det är frågan. Är empati bara förmågan att uppleva känslor. Jag tänker att det är skillnad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s