När orken tar slut…

Oron som jämnt och ständigt lurar runt hörnet, aldrig kunna få slappna av, tankarna som ständigt kretsar runt samma sak: hur har hon det idag? Mår hon bra? Vad har hon råkat ut för idag? Hur kommer hennes framtid att bli?

Idag fick jag rycka ut och åka till akuten med henne. För tre veckor sedan fick hon allvarliga brännsår på lår och fot efter att en assistent var ouppmärksam och min dotter fick kokande vatten över sig. Igår fick jag rapport om att om det blir värre får man åka till akuten till helgen. Idag, när jag ringde och frågade hur det såg ut, fick jag beskedet att det var värre. Då var det bara att avbryta allt jag höll på med och åka fem mil till närmsta akuten.

Det blev omplåstring och ytterligare en antibiotika-kur.

Tar det någonsin slut? Tror inte längre på det längre…önskade jag kunde slippa att oroa mig…önskade mig att hon fick assistenter som visste vad de höll på med och som brydde sig om henne på riktigt. Undrar om detta någonsin kommer att hända medans jag fortfarande finns.

Jag är så in i benmärgen trött på allt strul, på allt hon råkar ut för, allt hon får genomlida pga människor som har noll koll och som inte bryr sig mer än om sig själva.

Är inte religiös av mig, men jag skickar en liten bön om hjälp från ovan. Jag vet inte hur länge till jag orkar med allt. Känner väggen rycka närmare…

Annonser

One thought on “När orken tar slut…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s