Hur länge till orkar han? Och jag?

Varje morgon väcker jag honom. Ömsint lägger jag mig bredvid och håller om sådär som han gillar för att försöka ge en bra start på dagen.
Efter en stund vaknar han till och säjer: ”inte skola idag!”
Jag svarar: ”jo, men det ÄR skola idag, på LÖRDAG är vi lediga igen”.

Han tjurar hela morgonen. Jag matar min nioåring med vad som helst han önskar, inklusive glass och bullar, vad som helst för att höja nivån. Med jämna mellanrum säjer han anklagande: ”inte skola idag!” eller ”vill vara hemma med mamma!”. När jag sakta skakar på huvudet måttar han ett slag mot mig och gråter. Jag stålsätter mig. Jag vet att ger jag efter minsta lilla är jag förlorad.

Jag hjälper honom på med ytterkläderna. Tidigare har förevändningen att vi går och slänger sopor funkat men idag har han genomskådat mig. Med övertalning och lockande får jag ned honom till väntande skolskjuts.

En timme senare ringer jag skolan för att höra hur det är. Han är ok säjer de. Men låg. Svarar inte på tilltal. Men, säjer hans fina fröken, jag ska inte oroa mig, det funkar bra i skolan.

Det hugger till. Jag har svikit genom att tvinga iväg honom. Det är så han ser det.
Vad väntar i eftermiddag när han kommer hem? Kommer han klara av något alls?
Hur troligt är det att han kommer iväg imorgon?
Och, om han inte kommer iväg, hur länge orkar jag?

Varje dag passerar hans skoltaxi Riksdagen och Stadshuset.
Därinne sitter de som fattar beslut om att drastiskt minska stödet till barn som mitt. 
Som tycker att hans liv inte är så mycket värt nu.
Och som inte förstår vad bristande stöd kommer medföra för kostnad på sikt.

Annonser

4 thoughts on “Hur länge till orkar han? Och jag?

  1. Ni är stora kämpar båda två. Men det skall inte behöva vara såhär. Våra barn skall vilja gå till skolan, oberoende av om de går i vanlig klass eller inte.

  2. Jag hatade skolan som barn! Jag har aspergers syndrom. Min mamma fick dra mig upp ur sängen varje dag. När jag kom hem var jag arg och ledsen. Kastade saker och skrek. Jag hade ingen diagnos då. Fick ingen tröst. Mamma orkade inte. Vi saknade stöd som familj. Då var det bara speciallärare i vissa ämnen som gjorde mig ännu mer mobbad. Ingen förstod! Hoppades att det skulle vara bättre nu men det verkar inte så…………….

  3. Värker i hjärtat att läsa. Hoppas hoppas det går framåt för er! Beslutsfattarna.. -man vill bara gråta, men måste orka kämpa. Mitt barn har just börjat 0:an och jag hoppas hoppas han kommer orka med skolan. Men oron är stor och orken nästan slut…
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s