Journalister, var är ni?

Det är skillnad på barn och barn. När barnen på Lundbergsskolan ligger på marken och skriker och gråter när skolan läggs ner, är media där.

Men när resurspengen dras in och resusrskolorna tvingas troligtvis stänga, var är journalisterna då? Är ni intresserade av att visa, vilka konsekvenser beslutet får för de tusentals elever som kastas tillbaka till de vanliga skolorna?

Våra barn kommer att ligga på marken och gråta, men räknas de tårarna? Lundbergsskolans elever är oroade över möjligheten att bli tvungna att gå i vanlig skola. Våra barn kanske redan vet vad det innebär att gå i vanlig skola. Mobbning, inga anpassningar, stora grupper, helt enkelt en vardag de inte klarar av. Och då skall de tillbaka dit, vare sig de vill det eller inte. Och då får inte den vanliga skolan heller några medel för att hjälpa dessa barn, då pengarna inte längre kommer att tilldelas. Och får man inte iväg dem till skolan, ja då blir föräldrarna anmälda och i värsta fall blir barnen LVU:ade.

Image

Journalister, var är ni då? Med Lundbergsskolans elever eller med barnen som vägras det som de enligt lagen har rätt till, rätt stöd för att klara sin skolgång?

Annonser

149 thoughts on “Journalister, var är ni?

      • Ja det ska vara resurser till stökiga barn så de får gå i smågrupper, vem tänker på barnen som går i stora grupper och blir störda av ”stökiga” barn? Alla har rätt till en fungerande klass/skola…..blir så arg ,vad har vi för skolinspektion som ”bara” har riktad sig in på Lundsberg…….

    • Jag tror att en stor anledning till den oproportionerliga uppmärksamheten är att det finns så många i journalistkåren som gärna ger en känga till vad som uppfattas som en skola för s k ”överklass”. De är m a o likgiltiga till att handlar om unga människor med känslor, som vilken annan människa som helst. Empati eller att uppmärksamma andra skolors behov, är inte dessa journalisters högsta prio när det finns en politisk agenda.

  1. Nu har detta helt ballat ur tycker jag.
    Vi föräldrar har alltid det yttersta ansvaret för våra barn oavsett samhällsklass och politisk åskådning. Punkt slut

    • Visst har föräldrar ansvar, men barn med särskilda behov, ska inte behöva lida för att vi ska sänka skatterna o spara in på det.De här barnen har rätt till extra resurser! Det går inte att jämföra med de barn som går/gick i Lundsbergsskolan.

      • Det är självklart att alla barn skall ha hjälp. Vad har hänt med den svenska skolan. Ett exempel är Rutavdrag för läxhjälp. Det är föräldrar med god ekonomi som kan utnyttja detta. Är det rättvist?

      • Roger jag tror du missade poängen i texten. Iövrigt instämmer jag i att föräldra bär ytterste ansvaret för vora barn, oavsett samhällsklass o politisk åskådning.

    • Nae, skolobligatoriet i Sverige, skollag och läroplan gör att samhället har ett stort ansvar för barn när det gäller utbildning.

  2. Jag håller med, men varför hördes inte rösterna förut? Nedrustningen av extra stöd för elever i behov av detta har pågått länge. I Solna, där jag bor, är det oerhört svårt, snudd på omöjligt, att ens få kontakt med någon form av resursenhet.

  3. Svaret på att röster nu hörs kan vara att nu drabbas även de rikare delarna i Stockholm av borgarnas envetna skattesänkningar och dess konsekvenser.

  4. så ni vill hällre att era barn ska bli mobbade, slagna och mentalt mobbade på en strikt gammaldags internat skola istället för en vanlig skola? jag gick på en vanlig skola och det finns lika mycket mobbing där som hos er. visst en eller 2 blir mobbade men så är det på varje skola var du än går.

  5. Asså –> ”Våra barn kanske redan vet vad det innebär att gå i vanlig skola. Mobbning…”
    Är inte det mobbing som Lundsberg är känt för?

    • Men herregud, varför läser folk inte en artikel innan de bildar sig en uppfattning? Den här artikeln handlar ju inte om barnen på Lundsberg utan tvärtom om att barnen i resursskolor inte får någon mediatäckning. Alltså barn i särskolor och liknande. Som skulle bli mobbade i en vanlig skola.

  6. Det här är fruktansvärt. Är ett av dom barn som inte fick den hjälp jag så väl behövde när jag gick i skolan. Har två stycken diagnoser som jag fick i vuxen ålder som först. Gick inte en dag utan att jag blev mobbad, halkade efter i skolan, fick skäll av lärare för att jag var lat, bara för att jag hade svårt att fokusera mig på lektionen. Ingen förstod mig att jag försökte göra så gott jag kunde. När jag var 10 år försökte jag ta mitt liv för jag orkade inte med att vara annorlunda och inte förstå vad som var fel med mig. Jag orkade inte höra att jag var dum i huvudet och psykfall. Jag orkade inte med att bli mobbad där lärare valde att blunda istället för att agera. Idag har inte mitt liv blivit mycket bättre, jag har ingen utbildning på grund av att mitt handikapp upptäcktes för sent så jag fick aldrig den hjälpen jag behövde. Jag har inget jobb för ingen vill anställa någon utan utbildning. Jag är idag ett socialfall- och tyvärr i dagens samhälle får man ingen förståelse alls för att man har ett psykiskt/fysiskt handikapp, myndigheter kräver lika mycket av mig som av vilken annan människa som helst. Får man inte rätt hjälp ifrån början så är det också svårt ibland att få rätt hjälp i vuxen ålder. Vissa har dock fått hjälp, det säger jag inget om. Men det kan vara väldigt svårt.

    Visst är det föräldrars ansvar att försöka hjälpa till, men i vissa situationer så behövs det professionell hjälp när ditt barn är speciellt. Vad kan föräldrar göra när staten och myndigheter drar bort pengarna från skolor till barn med speciella behov?

    Tycker detta är så nedrigt. Hur ska det gå för dessa barn med speciella behov? Det gör mig verkligen ont i hjärtat.

  7. Ja jag själv ett handkapp det är svår dyslexsi det gör mej upprörd. sen fråga sig va strykjärn på ryggen har utbildnig att göra. hur sjilja på folk och folk det för det första unga mänskor vi pratar om det redan svårt inte blir bättre av att ha ett handkapp. andra är att dessa unga ska ta över när vi blir gammla. oavsätt vilken skola man går på så är där utbilda sig få stöd inte bli mobbad eller få lären indragen sitt stöd så sjukt tycker jag.

  8. kloka ord? att ställa A mot B som om det vore antingen eller är varken klokt eller eftertänksamt, glämde dock bort att vi bor i Sverige där i stort sett ingenting någonsin är genomtänkt eller grundat.

  9. Tyvärr men du ska nog kanske börja med att läsa ”media” innan du uttalar dig om media. För det första har mobbning var ett aktuellt nyhetsämne flera hundratals gånger. För det andra känner alla till att mobbning sker i vissa skolor. För det tredje säger jag vissa skolor för att du drar alla ”vanliga skolor” över en kant som skitskolor, vilket så klart inte stämmer, det finns skolor som både saknar en rektor som finansierar nollningar och som har en väldigt liten mängd fall av mobbning. För det fjärde är det stor skillnad att barnen har enligt lag rätt till skolgång och till att inte behöva bli mobbade, med enkel matematik kan du kanske på egen hand räkna ut att om det finns x antal elever som inte har en skola och det finns y antal skolor som maximalt tar emot z antal elever, så kan det bli ont om platser och således inte något man bara ”slänger” in elever i utan att ansvarsfullt se till att eleverna x hamnar i ett klassrum som då inte blev överfullt för både sin egen och redan dåvarande elevers skolgång.

    Det som hände på Lundbergsskolan var en händelse utöver det vanlig och hör och häpna, det är just nyheter utöver det vanliga som media rapporterar, det är lite deras jobb, du vet, att dra till sig tillräckligt med läsare. Det säger sig självt om media publicerade nyheter om varenda mobbningsincident som skedde landet över varje dag så skulle Aftonbladet blir såpass onyanserat att det lika gärna kan byta namn till Mobbningsbladet och därmed förlora alla sina läsare. Men absolut, om det är det du vill läsa, alla fall av mobbning som sker varje dag, då ligger det ju i läsarnas ansvar att visa att det har nyhetsvärde. Själv vet jag att det sker varje dag och behöver inte ha någon som ger mig det på svart och vitt för att agera, men vissa, som dig i den underton du ger uttryck för, verkar behöva.

    • Du missade poängen. Det är inte mobbningen i sig självt jag vill komma åt via inlägget, inte media heller. Jag tycker att frågan om resurspengen har fått för lite uppmärksamhet och det påverkar betydligt fler personers liv än Lundbergsskolans öde.
      Jag vet många barn som inte kommer att klara av det som indragningen av medlen kommer att innebära.
      Tur som är har flera av de som kommenterat förstått min poäng.

  10. Barn är graderade i klasskalor allt enligt systemet där ligger barn vid Lundsberg, Djursholm etc högre på listan (högst) Resursbarn och barn som far illa inom svensk socialtjänst ligger långt ner och det finns inga Överklassmammor som kan vara arg i TV etc. Vad gör Överklassen av sinar resursbarn. Bra skrivet

  11. Inga barn skall behöva fara illa i Svensk skola oavsett om det är offentligt eller privat. Märkligt att ingen vågar nämna elefanten i rummet som är grundorsaken till att det behöver sparas, kostnaden är mellan 60-110 miljarder beroende på vem och hur man räknar.. Detta motsvarar kostnaden för hela grundskolan och polisen tillsammans, har svenska skattebetalare vetskap om vad det kostar att vara hela världens socialbyrå?

  12. Hej, jag pluggar själv journalistik och jag blev intresserad av ditt inlägg men även aningen förvirrad. Förstår inte riktigt vad du vill ha svar på?

    Menar du att Media framställt det som om det är väldigt synd om eleverna på Lundsbergsskolan nu när den läggs ner men att de inte visat hur elever som vägrats extra stöd , adhd, dyslexi osv. har hanterat det? Jag har sett en hel del inslag i nyheterna om eleverna som vägrats extra hjälp för att resurserna inte finns så jag tycker ändå att det har framgått vad tufft det kommer bli för dem. Men du menar att du inte tycker att detta problem belysts? Eller att eleverna på Lundsbergsskolan fått mer sympati?

    Både frågor är viktiga och båda är sorgliga men jag tycker det är två skilda frågor, Lundsbergsskolan är en fråga och nedskärningar för barn som behöver extra stöd är en annan.

    • Genom att jämföra dessa frågor har över 120 000 personer läst inlägget. Jag vill inte kommentera varken för eller emot internatskolan, jag är nöjd om någon eller några av läsarna får upp ögonen vad som sker i skolvärlden idag. Alltså mina sympatier ligger hos barnen i skolan, både de som har funktionshinder och de som inte har det. Jag tror att det blir ett ramaskri senast när alla dessa förändringar genomförs och folk inser i sin fulla vidd vad som har hänt. Vid det laget har resursskolorna gått i konkurs, otrygga barnen skyfflas runt och man har ett skolklimat som inte kommer att gagna någon.

      • Ja, anahitagoddess, det var sannerligen ett bra inlägg du gjorde. Bra!
        Här är mitt slutord.

        Grundskolan skall vara generell, till för alla, och statligt förvaltad.
        Skolpedagogiken skall vara neutral och baserad på fakta och vetenskap.
        Elever med särskilda behov skall ha resurslärare, allt efter behov.

        Får vi en skola med mindre klasser, får vi bort en rad ”diagnoser”.
        Får vi den sextimmarsdag som skulle sjösatts tillsammans med dagisreformen 1973, så är ytterligare barn med psykosociala stressproblem borta.

        Dock kan vi inte få bort alla som har problem härstammande från skitig miljö, nya kemikalier etc, utan omfattande analyser och åtgärder på industrin, jordbruken och andra utsläppskällor.

        Dyslexi var i vår klass på 60%-talet då harmoni mer eller mindre rådde i skolan, ca 10-12%.
        Alltså 3 elever hade särskilt stöd, utav 25-30.

        Resten av diagnoserna, ADHD, Aspbergers, multipeldiagnoser, beror med övervägande sannolikhet på kemikalier och stress kombination, föräldrar som är frånvarande, stora barngrupper på dagis, etc.

        Mobbing beror alltid på klasskillnader, och barns utveckling. Kan vara så enkelt att någon SER annorlunda ut, och någon annan KÄNNER sig värdelös inombords av andra skäl och måste få sitt värde bekräftat.

        Det är mycket av upplysning som måste till. Till de föräldrar med barn, och till dem där BÅDA ofta har uppmärksamhetsproblem, koncentrationsproblem, inlärningsproblem, ADHD etc. vill jag fortfarande rekommendera dessa SVT-filmer:

        http://urplay.se/Produkter/173881-UR-Samtiden-Varfor-lyssnar-inte-Kalle

        De är oerhört sevärda och sprider kunskap på hög nivå.

    • Bra sagt Carin. Det är två skilda frågor, man kan inte ställa barn mot barn och klass mot klass. Får media nys om denna debatt försvinner huvudfokus (elever i behov av stöd) undan till förmån för klassdiskussionen, och då har själva poängen gått förlorad. Beslutsfattarna får inga sympatier för pajkastning på låg nivå. Men kanske genom ärlig handling med tydliga fakta. Försök få debatten tillbaka på rätt köl, så kan den kanske fylla sitt syfte – att belysa att alla barn i behov av extra stöd borde kunna få det, och vad som kan komma att hända om/när de inte får det. Och vilka konsekvenser det på sikt kan ge hela skolvärlden. Att ha ett tydligt konsekvenstänkande är viktigt, likaså att visa att man har alla fakta på hand och dessutom är opartisk.

    • Carin, jag vet inte var du bor någonstans och vilka tidningar/inslag på tv du ser. Du är säkert påläst då du pluggar journalistik.

      Jag bor inte i Stockholm och nyheten om beslutet om att Stockholm stad gör om resursfördelningssystemet så att barn i behov kommer i kläm, kommer inte på riksnyheter, man pratar inte om det på radio och det verkar mest ha varit i lokala tidningar man har skrivit om det. Nu har SvD börjat skriva om det och också några andra tidningar, men beslutet som kom för två veckor sedan tog ganska lång tid för journalisterna att snappa upp och börja skriva om. Gällande Lundsberg var det ute inom en timme från det att det kom ut. Sen har jag också vänner i andra delar av landet som inte hört talas om detta alls om det inte vore för att vi pratat om det på facebook så mycket.

      Att man nu börjat skriva om det som händer i Stockholm tror jag till stor del är föräldranätverket Barn i behovs förtjänst som har demonstrerat, skrivit pressreleaser och gjort ett stort och omfattande arbete för att ta fram fakta kring detta. De stora tidningarna nappade inte spontant på samma sätt som de gjorde på Lundsberg. Men det är ju inte barnens fel. Det är naturligtvis tragiskt även för dem att de blir utan skola och måste flytta sig från den skola de gått på, mobbning eller inte.
      Det är media, och vi som köper tidningar och läser tidningar, som styr vad vi är intresserade av att läsa om. Vi vill ha sensationella nyheter. Saker vi kan gotta oss åt, att skratta åt rikemansbarnen som plötsligt får en knäpp på näsan. Det är väl inte barnens fel att de hamnat där de har gjort. Det är ledningen som har misslyckats kapitalt och media som har följt vart pengarna finns och så glömde de barnen någonstans på vägen. De som faktiskt på riktigt blir påverkade av detta, både på Lundsberg och barnen i behov i Stockholm som nu fått minskade möjligheter till en fungerande skolgång.

      ja det var väl det jag hade att säga om saken 😉

      För dig som vill stötta föräldranätverket Barn i behov, finns nu både en facebooksida och en hemsida med information och nyheter kring vad som händer i skolvärlden idag. https://www.facebook.com/barnibehov och http://barnibehov.se

    • Många av de barn som går på Lundsbergsskolan har sannolikt en neuropsykiatrisk diagnos. Stängningen av skolan var inte på grund av en engångshändelse, det har funnits upprepande händelse under en lång tid. Skolan var mycket riktigt framförallt för de som kunde betala för att hålla sina barn ute från den allmänna skolan. Föräldrar som sannolikt är väl medvetna om vad det kan innebära för deras barn om klassificering och gruppering blir en verklighet i de Svenska skolorna. Man är helt enkelt på gång med att plocka ut och sortera in barn. Man vill köra Kinas system, vem ska vi satsa på och vem ska vi låta gå till myrsamhället(Min personliga åsikt).

      • För er som vill lära er om hur ”BEGÅVNING” en gång blev så viktigt och för vem det blev viktigt, så rekommendera jag er att läsa ett forskningsarbete ”Rätt elev i rätt klass”. Den är skrämmande lik det som pågår idag, hur man grupperade in barnen i A, B, och C klasser, vad syftet var och hur man resonerade. Våra rödhåriga ilskna tattar barn (kring resande familjer i sökande efter arbete) liknar våra ADHD barn, eller de bleka, barnen med sitt stripiga hår, klassificerades in i gruppen de sinnesslöa (brist på järn, som kan ge en hjärnskada) eller hur de rika familjerna med endast två barn och specialpedagog fick en gratis biljett in i klass A. Hur barnen från början stigmatiserades in i tron att de var sämre eller bättre än andra barn.

  13. Reblogged this on Otacksamma Föräldern and commented:
    Om journalisterna abdikerat från sitt kritiska tänkande i en moralpanisk och offerjournalistisk medielogik så får väl vi försöka publicera oss själva så gott det går tills vidare. Strålande mediekritiskt debattinlägg från landet annorlunda. Håll ut, ni är inte ensamma och det finns journalister som vill skriva, det gäller bara att vi hittar varann i det omritade landskapet.

  14. Ping: Lundsberg stängs – viktigare att rapportera om än resursskolor som tvingas läggas ner? | Mitt liv med ADHD

  15. Ping: Journalister, var är ni? | Annorlundalandet | Offerdal.eu

  16. Jag är journalist och låt mig då få undra, var är ni då? Alla lärare, alla människor som arbetar med barn?
    Jag har mer än en gång försökt att bevaka, skriva och uppmärksamma problem inom skolans värld. Men jag har också mer än en gång mötts av stängda dörrar, sura miner och tystnad. Både från personal och drabbade föräldrar eller barn. Ni vill att vi skriver men då måste ni också bemöta oss, då måste ni också prata. Jag har mer än en gång fått lägga ner ett jobb eftersom de som behöver uttala sig och berätta inte gör det. Jag har fått höra ”Nej
    journalister pratar man inte med”. Men hur ska vi då kunna rapportera om det ni vill? Det hänger lika mycket på er som vill att vi ska berätta som det hänger på oss att göra det på ett rätt och korrekt sätt.
    Så tänk på det nästa gång ni vill att vi ska göra något, kontakta oss då! Kom också ihåg det finns något som heter yttrandefrihet, källskydd, meddelarfrihet och offentlighetsprincip.

    • Problemet för npf-föräldrar kan ligga i att man inte vill hänga ut sina barn. Barnen kanske inte vill att föräldrarna berättar om deras svårigheter, även fast det skulle ske indirekt för att rädda deras skolgång. Lärarna och personalen i skolorna kanske inte vågar uttala sig, de är rädda om sina arbeten. Det är ett stort dilemma.

    • Skuld. Känslor av skuld. De hindrar lösningar av problem.
      Det är samma typ av destruktiv MEN för överlevnaden oumbärlig känsla.
      Oftast är de som känner skuld långt ifrån skyldiga. Men adderar du rädsla till kompotten, så har du en oöverstiglig granitmur att bestiga.

      Om vi tar det som sanning och grund, bara som en hypotes…vad skulle då lösningen vara?

      Oavsett verksamhet skall alla vara tillåtna att tala med pressen anonymt, och veta att de skyddas. (därför är myten ”värdelösa journalister” oerhört allvarlig och skadlig myt.)

      Om detta kan möjliggöras, om rädslan – för journalister och chefer – minskar, kommer skuldkänslorna att neutraliseras i samma stund som journalisten pekar på dem som de facto har skuld.

      Väljarna. Jag säger inte politikerna. Ty de har ingen skuld i att deras partier deklarerat exempelvis skattesänkningar… Nej – det är väljarna som väljer skattesänkningar framför det trygga välfärdssamhället vi tidigare byggde på.

      Att bygga på ett neoliberalt samhälle är som att bygga på en rivningsmaskin.

  17. Nu är det ju så att dessa barn som med sina rika föräldrar som placerat sina telningar i dessa skolor kan vara helt lugna för vår skola för vanliga människor finns att tillgå, vad som pressen har missat av tårar är nog av mindre betydelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s