Vänskap och egna utredningar

Igår träffades vi, fyra av oss som skriver här på bloggen.

En av oss har nyligen fått egen diagnos och vi kom att prata om det här med diagnoser. Våra barns diagnoser, den nya DSM-V-manualen, för- och nackdelar med att fler utreds och diagnosticeras. Om prioriteringar i vården. Ska vården prioritera att utreda föräldrar och syskon till barn med autism eller inte?  

Hur ska vi som är föräldrar till barn med ADHD och autism tänka när vi känner igen både oss själva och syskonen i barnet med diagnos? Ska vi vara proaktiva eller ska vi vänta och se?

Vad är ett fungerande liv? Vem avgör det? Vad är tillräckligt stora svårigheter? Hur beroende av miljön är svårigheterna? Har det någon betydelse?

Vad innebär det att vara förälder eller syskon till barn med ADHD, autism, Asperger? Hur påverkar familjesituationen i sig förmågan att hantera livet?

Hur ska man veta vad som är ”drag av” och vad som är mer än så när mammor till barn med autism upplever jämförbara stresspåslag med soldater i aktiv strid (combat soldiers)? När föräldrar till barn med autism i snitt lägger 1000 timmar mer om året på att ta hand om sina barn. 1000 timmar per år, 100 timmar i månaden, 25 timmar i veckan, år ut och år in.

Varför uppfyller inte samtliga föräldrar till barn med autism kriterierna för posttraumatiskt stress-syndrom? Har resten av oss extremt stabila psyken och extraordinära copingstrategier?

Jag känner igen så många personer i mitt barn med diagnos, många av mina finaste vänner känner jag igen i mitt barn med diagnos. Jag har alltid känt att jag på något vis haft oförtjänt tur i livets lotteri när det gäller vänner. Mina vänner har varit lite extra smarta, kloka och mänskliga.  Men hur många av mina smarta, kloka, fina vänner som idag har avancerade arbeten och är högpresterande skulle klara combatlivet utan att fundera på egen diagnos?

Av oss fyra som träffades igår är det en som fått diagnos och två som funderar för egen del. Tre av fyra.

Idag vill jag bara säga, jag är så glad att ha lärt känna er! Oförtjänt tur än en gång. 🙂

Vilka toppentjejer ni är. Med eller utan diagnos.

Annonser

4 thoughts on “Vänskap och egna utredningar

  1. Tack för de orden. Stärkte mig oerhört. Min son (Tio år) har precis fått diagnosen Asperger med ADHD drag. Och som ensamstående mamma känns det som om man får kämpa lite extra. Kommer fortsätta följa din blogg.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s