Lost in transformation

Ibland kan jag ändå känna mig priviligierad på så många sätt. Inte minst för jag fått mina barn i internetåldern, att jag sluppit vara så ensam om att ha annorlunda barn. Att ha andra att dela funderingar och frustration med är mycket värt, inte minst mina systrar här på Annorlundalandet.

Men det finns ett drag av sorg. Detta är livsförändrande, att ha ett barn som kräver mycket mycket mer och det är svårt att fortsätta vara densamma. När vi väntade på Sonen sa Pappan och jag till varandra att vi minsann inte skulle bli som alla andra när de fick barn, inte så där tråkiga utan vi skulle fortsätta göra allt som vi tyckte var kul.
Att få barn skulle inte förändra oss…

I efterhand är det ju stor humor. Att få barn är en omtumlande upplevelse för alla och än mer om allt inte blir som man tänkt sig. Hur ska man kunna fortsätta vara densamma när allt ställs på ände och nya erfarenheter och kunskaper ska samsas med de tidigare? Och samtidigt, hur gör man för att bevara sig själv, för att inte förlora allt som man var och stod för en gång i tiden? Ska man ens försöka eller är det bara att acceptera förändringen och följa strömmen?

Jag vet inte faktiskt. Alla säjer att det blir min tid sen.
Det räcker inte riktigt tyvärr, jag skulle gärna vilja ha lite just nu faktiskt.

 

Annonser

2 thoughts on “Lost in transformation

  1. Var på Hellas med dottern idag. Bara vi två. Tjuvlyssnade lite på två kvinnor i min ålder medan dottern hämtade blålera. Och vet du, jag kände att jag är så glad att jag inte lever deras liv. Det var prat om hur någon annan klädde sig, vilka bilder hon la upp på facebook, att de själva behövde träna mera, färgen rosa. Det var bara yta, yta, yta. Och så lite skitsnack på det. Jag förstår att inte alla människor är så. Självklart inte. Men något slags brist på perspektiv var det uppenbart. De satt där på bryggan och verkade inte ha kul alls.

  2. Jag vet inte. det jag vet är att få barn är det bästa som hänt mig. fullständigt världsomvälvande, och priset är högt högt högt högt. men inte för högt. Jag är också tacksam för internet, utan internet skulle jag vara så ensam. Och man är inte den samma, man har andra prioriteringar och gör andra val. Ja lite tid som bara är ens egen vore inte helt fel, men vet du, när jag har tid som är min, gör jag helt andra saker än jag gjorde innan jag fick barn. Så, för att svara på din fråga, följ strömmen, men stanna upp ibland och reflektera. glöm inte att andas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s