Barnets bästa i fokus? Skulle inte tro det…

Vår pojke får inte behålla korttidstillsyn efter skoltid längre. Han har assistans nämligen. Han har t o m två assistenter. Två. 

Orsaken till det är enligt kommunen att hans sociala behov är tillgodosett med det och då behöver han inte jämnåriga kamrater annat än på skoltid samt på sitt korttidsboende. (Korttidstillsyn=fritids/eftermiddagsverksamhet=emv) Vår pojke är gravt utvecklingsstörd, kan inte tala, har autism och adhd samt epilepsi för att nämna några av de diagnoser han har. Autismen gör honom rutinbunden, extremt rutinstyrd och hans utvecklings- samt språkstörning gör det omöjligt för honom att vara på andra aktiviteter än de som är helt anpassade för hans behov eller där han har kännedom om lokalerna. 

Det finns många anledningar till varför han behöver fritids men det är inte det som jag tänker ta upp. Jag tänker på barnperspektivet som man enligt LSS-lagen paragraf 10 tror jag det är, ska ha en helhetssyn på både den personkretsbedömde men också övrig familj och då särskilt på barnen i familjen. Vår pojke har en lillebror. 

En lillebror som inte kan ta hem kompisar för storebror skriker, gör utfall och beter sig underligt många gånger. En lillebror som får springa och gömma sig för att storebror blir rosenrasande från ingenstans och kan gå till attack. I sommar ska denna lillebror ha ett sommarlov med storebror hemma heldagar förutom de dagar han är på sitt boende. Inte kunna ta hem kompisar spontant en dag och bada. Sova över. Äta middag. Men nej, det argumentet går inte fram fastän Socialstyrelsen som är inkopplat i ärendet trycker på detta. 

Men vi får fritids om vi avsäger oss assistansen. Våra assistenter kan när det blir epilepsianfall. De kan ge medicin vid panikattacker, de kan läsa vår pojke utan och innan, ta honom från jobbiga situationer innan de uppkommer. De ser till att situationer inte uppstår, men nej, de ska inte vara med honom på fritids även om det skulle innebära en avlastning för verksamheten. För att inte tala om de pengar kommunen spar genom att staten betalar assistansen. Men icket. 

Då har vi ett annat barnperspektiv också. Färdtjänsten. Pojken har enskild färdtjänst då han kan få epileptiska anfall i bilen och efteråt bli aggressiv och göra utfall mot andra passagerare. Han kan också bli aggressiv och vilja slåss, därför måste han ha följeslagare. Följeslagare är då våra assistenter som följer med från hemmet till skola och från skola till hemmet. Endast i nödfall kan han åka hem själv, chaufförerna vill inte köra honom ensam, i alla fall inte de som inte känner honom väl sedan år tillbaka. Den aspekten bemöter inte kommunen, även om de har läkarintyg på att det behövs. Vi får inte svar på frågan hur vi medicinskt säkerställer att han har uppsikt hela tiden även i bilen. Det är inte deras ansvar. Vi kan inte lämna honom ensam i en färdtjänstbuss. 

Man får förändra i beslut när det gäller LSS, däremot får man aldrig förändra till det sämre. Barnperspektivet var det. Barnperspektiv kan se olika ut om man är lillebror eller storebror. Men principer är viktiga. Och det viktiga där är inte barnperspektivet utan att få principen prövad i Förvaltningsrätten. Kammarrätten. Högsta Förvaltningsrätten. 

Att familjer går under medan prövningarna pågår.. Att barn far illa och inte kan vara hemma för att träffa vänner under sitt sommarlov när man är åtta år och ska ha myggbett, plåster på knäna och äta glass hemma på sin altantrapp, det är underordnat för man skriver ett beslut och går på semester. Det är barnperspektivet från kommunens sida.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s