TEMA: Sorg

Neurobloggarnas tema om Sorg är just nu aktuellt hos oss. Vi har ju utrett barnen eller försökt få till undersökningar mer eller mindre nonstop i 5 år.
Två av barnen fick sina diagnoser 2011. Den tredje i januari 2012.

När de fick sina diagnoser då, så sa utredningsteamet att de aldrig mött gladare och mer lugna föräldrar. Vi var ju så glada för att de bekräftade det vi redan visste. Vi gick därifrån hand i hand, och tänkte ”Detta fixar vi”.

Mellanbarnet började sin medicinering i december 2011. Vi märkte en klar förändring till det bättre, men medicinen, alla stödåtgärder, all anpassning, hjälpte bara till en viss del. Samma sak märkte läraren.
På alla möten påtalade jag detta. Att barnet behöver mer hjälp. Men de sa hela tiden samma sak. Ni gör ju redan mer än de flesta.
Till sist fick vi remiss för ytterligare utredningar denna vår. Barnet genomgick omfattande tester, då jag även ifrågasatte tidigare diagnosen ”ADHD-liknande problematik”. Vi fyllde i flera formulär, hade två djupa intervjuer etc.

Till slut var allt klart. Diagnoserna var nu utom allt tvivel: ADHD fullt ut, dyslexi samt Asperger.

Jag var inte förberedd på min egen reaktion på detta. Jag har ju varit fullt sysselsatt med att arbeta för att alla våra barn skall må bra och få de bästa förutsättningar. Asperger var inte för mig en ”värre” diagnos än ADHD, trots att den skapar mycket turbulens hemma.

Men jag började gråta. Jag grät och grät och grät. Det bara väller ur mig, denna sorg över alltihop.

Till slut insåg jag att jag inte bara grät för senaste utredning. Jag tillät mig att sörja, för första gången.

Jag sörjer att våra barn kommer att få kämpa hårdare för att klara sig. Jag sörjer för att deras bräckliga själar skall få svåra törnar av livet. Jag sörjer det liv som inte blev. Jag hade bland annat tänkt att jag alltid skulle ha ork att förklara och svara på barnens frågor. Men vad gör man när barnet inte förstår dig, trots att du berättar på fem olika sätt samma sak? Som inte kan släppa ett ämne, utan frågar dig om och om igen? Som tar dig bokstavligt? Så jag har minskat på diskussionerna, då de tär på krafterna. Även jag kan känna mina begränsningar.

Mellanbarnet blir arg om jag talar med andra människor. Hens funktionshinder går då ut över det som är jag. Jag är utåtriktad och gillar att tala med folk när vi någongång är ute bland folk.
Barnet även oroar sig för saker, som inte har hänt. Så många gånger så blir det utbrott över saker som kan tänkas hända.

aaaaaaqewr42

Nu har vi ju även förebyggt och levt enligt diagnoserna redan innan de var klara. Så barnet mår betydligt mycket bättre, när hen kan känna att vi förstår och försöker hjälpa.

Och det är ju skönt att veta att vi hade rätt i våra misstankar. Nu kan vi tillsammans med skolan få saker att fungera ännu bättre. Ta in datorn som hjälpmedel för dyslexin, minska på läxbördan osv.

Men tårarna faller än. Kanske mer på insidan än utsidan. Jag kommer snart att lägga detta bakom oss, och se framåt. Men jag tror att det är viktigt att inte hålla känslorna fängslade. För annars samlas de bara som en klump i magen.

Annonser

2 thoughts on “TEMA: Sorg

  1. Tack för det du beskriver känner likadant. Sorgen att inte mitt barn ska kunna njuta till det yterdta av livet, ( som jag tänkte*)

  2. Åh vad jag känner igen mig!! Vi har ganska nyligen fått diagnoser på våra pojkar. Den äldsta fick sin i september efter 6 år av försök till hjälp och den yngsta i december, ADHD på båda. Jag är nog mitt i sorgeprocessen. Jag är arg och ledsen, tycker det är orättvist. Men jag älskar mina killar över allt annat och vi tänker fortsätta kämpa och jobba för att göra deras/vardag så bra som möjligt. Vi är på god väg men det är lång väg kvar. Tack för att du delar med dig av din vardag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s