Att få till det är inte alltid så lätt

Att vara mamma till två barn med ganska så olika behov är ett konstant pendlade mellan svart o vitt.

Att dessutom vara ensamstående mamma till två barn med så olika behov är väldigt tärande.

Jag försöker finna två vägar hela tiden för att båda barnen ska bli nöjda,för att bådas behov ska tillfredsställas.

Men jag har inte ekonomi att köpa två datorer så äggklockan går varm här och när den ena spelar måste jag sysselsätta den andra så denne inte stör.
Jag har heller inte råd att köpa två tvapparater så dem kan se på olika program eller spela olika tv-spel.

När den ena gör läxor måste den andra sysselsättas i ett annat rum för att inte störa de barn som gör läxan.

Göra den tillsammans går inte då den ena är kvick i tanken o redan i princip är klar medans den andre behöver mer tid på sig o mer förklaringar.

Att laga mat ihop går inte..båda ska röra,skära,hacka eller duka.

Så den ena måste sysselsättas med nått annat o vise versa nästa måltid som ska göras ihop.

Att ständigt hela tiden finna lösningar,kompromissa,knep för att minska konflikter,att hela tiden jämka o se till att båda barnens behov blir tillgodosedda är så tärande.

Inte bara när barnen är hemma hos mig måste jag hålla ställningarna.

Då dem är hos sin pappa måste jag stötta,backa upp o rycka ut.

Har försökt förklara för han att du kan inte få ner en stenhård rund boll i en trång liten fyrkantig låda.

Mina barn o jag är fyrkanterna.
Jag behöver precis som dem rutiner o struktur som får vår dag att funka.
Sen kommer dem till pappa..Den runda bollen.
Allt rasar..ingen rutin,ingen struktur bara runt fluff som den ena pojken förklarar det.
Barnen rasar.
Jag bygger upp igen

Men stånga sig blodig o försöka lära gamla hundar att sitta..
Nej jag orkar inte.

Så jag skriver listor,enkla korta instruktioner o svarar på 500 arga sms o femtioelva ilskna telefonsamtal de helger dem är där o sen när dem kommer hem så trycker jag ner dem i min fyrkantiga dag igen o vi landar.

Men va det tar styggt på mina krafter.

Att hela tiden ligga steget före.
Att hela tiden finna lösningar.
Att hela tiden vara tillgänglig o förstå.
Att hela tiden hitta saker som ger båda mina barn en meningsfull dag.
Att dessutom ha två barn som ALDRIG nånsin gillar samma saker o som inte har liknande intressen o som dessutom är så totalt olika varandra i personligheten.

Inte bara hos pappa måste man stötta o backa upp.

Skolan är en svår bit.
Jag måste finnas tillgänglig där också.
Lösningar,tips,råd o idéer till personal som inte är intresserade av att mötas på halva vägen.
Bup som är trångsynta o sitter på sina höga hästar o vet bäst..men som inte lever i denna vardag.

Diagnosen på det blev

Allvarlig Utmattningssyndrom

Läkaren jag har sa till mig.

Du är som en välanvänd o urvriden disktrasa med noll i uppsugnings förmåga kvar.
Du suger aldrig till dig något själv utan alla andra suger ju bara ur dig…

Hur gör man nu då ??

Jo man biter ihop o kör på ett tag till.

Det finns bitar i våra liv som är helt Outstanding underbara som bevisar att alla stridigheter är värd varenda sekund.

Nu ska jag ut i solen o försöka njuta lite innan det ska förberedas för ytterligare en dag i en fyrkantig ensamstående mammas liv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s