Geléklumpen i magen

I mitt förra inlägg pratade jag om Gropen, där mammor ibland hamnar när det blir för mycket. Idag skall jag fortsätta på temat NPF-mammans anatomi. Jag talar om geléklumpen i magen. Den som växer av oron och osäkerheten.

Vår dotter är diagnosticerad med ADHD. Hon fick diagnosen efter tre långa år. Såsom ofta är fallet, så är det svårare att upptäcka flickor och deras svårigheter. Hon är otroligt duktig på att maskera dem. Dessutom är hon jättesmart, intelligent och viss information fastnar direkt. Hon kan komma ihåg detaljer som ingen annan lagt märke till.

Efter diagnosen avvaktade vi medicinering, men satte in den efter ett halvår när hon inte orkade med skolan. Hon mådde bättre, men fortfarande så fanns det saker och ting som inte riktigt hängde ihop med ADHD.

Överlappande diagnoser är väldigt vanliga, och därför malde mina tankar kring bland annat Asperger.

Nu har vi fått till stånd en ny bred utredning. Hon har träffat utredaren 5 gånger. Utredaren har haft en intervju med oss föräldrar och skilt med läraren. Vi har fyllt i Brief-formuläret. På basen av detta har utredaren bett att få närvara i skolan och observera. Samt vill ha en fördjupande intervju med oss föräldrar.

Utredaren hade redan skrivit ut ett intyg där de påtalar behovet av assistent för dottern. Hon har ju inte haft sådant innan. Hon klarar alltså inte längre skolan utan extra hjälp. Men inte personlig assistent, utan gruppassistent (som de ju redan har i klassen).

Jag talade med utredaren igår. Dottern har vikarier i klassen denna vecka, och utredaren hade helt riktigt gissat att detta var jobbigt för henne. Och i och med samtalet växte geléklumpen i magen. Jag insåg nämligen att vi är nära ett avslut i utredningen och snart får besked. 

Tankarna virvlar. Båda beskeden är lika tunga. Har hon tilläggsdiagnoser behöver vi ju mer hjälp och verktyg. Om de inte hittar något, så sitter vi ju med problemen utan svar.

Geléklumpen dallrar och växer. Den gör mig illamående. Denna osäkerhet tär.

Jag vill att utredaren skall berätta mig nu. Jag vill inte vänta tills slutet av maj, innan vi får det slutgiltiga beskedet.

Dottern är ju densamma. TIll vår glädje har vi lyckats redusera hennes stressnivå och fått henne att orka vårterminen. Men läxorna är helt omöjliga, så jag har beslutat att vi skall försöka få läxfrihet. Orkar inte med att strida om detta 3 timmar varje dag. Vi har nätverksmöte om detta i skolan den 14e.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s