Som grädde på moset….

Sitter här med mitt kaffe och en halväten smörgås, ingenting konstigt med det. Förutom att     frukosten borde varit avklarad för en timme sedan. Sitter här med tankarna malande i huvudet. Borde äta, göra mig i ordning för att hämta sonen innan jag skall gå iväg till tandläkaren. En ny tandläkaren då jag har flyttat och det nu är dags för koll igen. Sonen ja!

Sonens kontaktfröken från dagis ringde för några timmar sedan. Hon ville bestämma tid för möte med resursteamet på förskolan. Vi visste sedan tidigare att de på dagis uttryckt sin oro över att sonen har koncentrationsproblem samt brister i sociala kontakter. Inget konstigt med det. Fast efter efter ett långt samtal då jag hade behov att prata av mig lite, framkom det saker vi inte hade någon aning om. Ibland är det kanske bra att jag pratar på. När hade det kommit fram? På mötet? När? Min sambo A, har flera gånger per mejl och vid hämtning/lämning efterlyst samarbete kring sonen. Kanske kunde vi få lite tips på hur vi bäst skall hantera sonen så han får den hjälpen han behöver. De har aldrig hört av sig förrän nu, om ett möte med resursteamet.

Jo, fröken berättade om att förskolan ansökt om extra pengar för att sonen skall få extra timmar i skolan till hösten med en egen resurs. Att sonen är så otroligt lättkränkt denna terminen. Han blir utåtagerande mot fröknarna och de andra barnen. Han tål inte tillsägelser. De andra barnen har reagerat. De har blivit ledsna och arga. De andra föräldrarna har reagerat på vår son. Sonen skriker att han skall hämta vapen och skjuta ned hela dagis bla.

Jag blev inte förvånad tyvärr. Vi har ju försökt att få hjälp men vart skall vi vända oss? På Bup har vi inte fått hjälp till storasyster trots fem års rännande där med rop på hjälp. Jag sade att jag förstått att det är något då jag känt blickarna från de andra föräldrarna då jag hämtat sonen. De har knappt hälsat på mig. De nickar som bäst och tittar sedan förbi mig och sonen. Sonen har inte blivit bjuden på ett enda kalas av dagis kompisarna. Själv bjöd han alla killarna  i vintras då han fyllde 5år. En kille från dagis var och lekte hos oss för 3 månader sedan. Sonen var då lite bråkig och killen blev ledsen. Pappan sade att det kan bli så och sonen skulle få komma dit nästa gång. Nästa gång? Min sambo A ringde samma pojkes pappa för 3-4 veckor sedan och pojken kunde inte då, en annan gång sade han. En annan gång? Jag vet att det inte blir en annan gång. Hoppas ju att jag har fel. Jag känner så väl igen detta. Känner det på mig, in i märgen känner jag att vår son är utfryst. En av mammorna som knappt tittar på oss är lärare och mamma till pojken som var hos oss en enda gång. Min sambo A har tyckt jag övertolkar. Kommer han tycka det nu med? Hur länge skall han blunda? Varför har förskolan inget sagt tidigare? Jag har ju sett på dem att det är något och har försökt att lirka lite. Fast de har gett skenet av att det verkar gå rätt bra ändå. Varför då???När hade de tänkt berätta för oss? Om jag inte hade varit en babbel moster så hade fröken inte sagt något, än!Jag är så ledsen och besviken. Ledsen för att sonen mår så dåligt och besviken på förskolan.

Nu skall jag samla ihop mig för att hämta sonen på förskolan och sedan gå och möta min tandläkarskräck. Efter det väntar ett överdådigt fikabord hos mormor som fyller år idag.

Det är så mycket med storasyster nu med och nu kommer detta som grädde på moset…..

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s