Framtiden

Pratade för ett tag sen med en manlig person om barn. Hans barn är utflugna. Han berättade om att han just besökt sin ena son i USA. Han hade nyligen börjat studera där och skall stanna där minst ytterligare tre år…. Sen sa han ”visst hade du oxå stora barn”. Ja, jo det har jag. ”Vad gör de?” Min yngsta jobbar och bor bara en bit ifrån mig ihop med sin kille…. Min stora tjej är det dock lite annorlunda med… Hon är funktionshindrad med assistans dygnet runt…. Tystnad…nästan pinsam tystnad uppstod. Vad skulle han säga? Hans värld skiljer sig enormt jämfört med vår. Hans söner studerar och kan skaffa sig en karriär om de vill, gifta sig, få barn.
Det kan min yngsta oxå…har dock inga såna krav på henne, bara hon är lycklig och frisk. Min stora tjej…. Ja, man är glad bara hon är frisk och har ett bra liv anpassad enl hennes behov. Att hon får den hjälp hon behöver och att det finns människor runt henne som bryr sig.

Allt oftare kommer tankarna kring vad som händer när man själv inte finns längre… Vad händer då? När jag inte längre kan skydda henne från myndigheternas nedskärningar, personal som tycker det är lättare att ge lugnande medicin istället för mänsklig värme….? Tanken skrämmer mig.

Ni därute som har friska barn utan några problem….var tacksam för det ni har! Ni vet aldrig vad som kommer. Jag får leva på hoppet och att det ännu inte är slut på mänskligheten trots att media ofta visar upp en annan bild.

Till mina båda barn: jag älskar er oavsett! Kram

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s