Dagar när man önskar att livet var annorlunda.

Det kommer dagar som idag. Dagar när jag önskar av hela min själ att min pojke inte hade autism. Dagar när jag jagar läkare, psykologer, samordnare, lärare, rektorer, avlösare på tid som egentligen inte finns, tid som tas från annat, från jobb, träning, vänskap och relationer. Inget i livet är viktigare än mina barn, både han med ast och hon utan.  Därför tar jag den här tiden, gör det här. Men jag önskar att jag slapp. Jag önskar att han var som alla andra. Jag önskar att jag slapp trösta honom på morgonen när han inte vill gå till skolan för att han inte kan leka med de andra barnen.  När han tittar på mig med tårdränkt blick och säger, Mamma, jag vill inte gå till skolan, jag kan inte vara med de andra barnen , då skulle jag utan att tveka hugga av mig högra armen för att ta bort hans funktionshinder.  Jag vill inget annat än att min älskade, vackra underbara pojke ska få vara lycklig och känna tillhörighet och må bra. Fina lilla hjärtat mitt. I natt får han sova i min säng.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s